Vann 5 000 kronor i Arbetsdomstolen. Fick betala 176 409.

Genomgången är ny, men exemplen är historiska. Domen heter AD 2016 nr 17. Arbetstagaren fick 5 000 kronor i allmänt skadestånd, men Arbetsdomstolen ansåg att arbetstagaren i huvudsak hade förlorat målet. Då gäller huvudregeln: den som förlorar betalar. Notan för bolagets rättegångskostnader i två instanser blev 176 409 kronor, utöver ränta. Arbetstagaren hade fått rätt till mer i tingsrätten, men Arbetsdomstolen ändrade domen.

Samma sak kan drabba ett fackförbund. I AD 2024 nr 11 tillerkändes byggfacket Byggnads 750 000 kronor i allmänt skadestånd. Förbundet hade krävt 26,1 miljoner. Arbetsdomstolen ålade förbundet att ersätta bolagets rättegångskostnader med 771 898 kronor.

Lexifi har hittat minst 21 domar där arbetstagarsidan tillerkändes skadestånd eller lön men ändå fick betala arbetsgivarsidans kostnader. I 18 av dem var kostnaden större än det som vanns. Antalet är ett golv, eftersom belopp som står kvar från tingsrätten inte syns i Arbetsdomstolens eget domslut.

Vad säger statistiken

Mönstret syns också när arbetsgivaren förlorar. I 72 domar 2015–2026 där Arbetsdomstolen ålade arbetsgivarsidan att betala både skadestånd och motpartens rättegångskostnader var kostnaden i median 3,3 gånger så stor som skadeståndet (95-procentigt konfidensintervall 2,25–4,16). Medianskadeståndet var 75 000 kronor, medan medianen för rättegångskostnaden var 251 980 kronor. I 61 av de 72 domarna var kostnaden större än skadeståndet.

Skadestånd betyder här allmänt skadestånd och diskrimineringsersättning. Urvalet är A-mål, där Arbetsdomstolen är första och enda instans.

När den förlorande parten i ett A-mål ålades att ersätta motpartens kostnader var beloppet i median 252 688 kronor (229 domar). På arbetstagarsidan är det nästan alltid fackförbundet som betalar: 138 av 143 gånger, i två av dem tillsammans med enskilda arbetstagare. För en enskild arbetstagare som förlorade ett överklagat tingsrättsmål, ett B-mål, blev beloppet i median 147 926 kronor (47 domar), i förekommande fall inklusive kostnaderna i tingsrätten.

Varför blir rättegångskostnaden större än skadeståndet i Arbetsdomstolen?

Den som förlorar betalar. Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska den part som tappar målet ersätta motpartens rättegångskostnad, och regeln gäller i Arbetsdomstolen genom 5 kap. 3 § lagen om rättegången i arbetstvister. Ersättningen täcker kostnaden för att förbereda och föra talan, inklusive ombudets arvode, så långt den skäligen varit påkallad (18 kap. 8 §).

Beloppet är nästan bara ombudsarvode: i median 97 procent, i de 347 kostnadsbeslut där arvodet anges. En möjlig förklaring är att ett mål som går till huvudförhandling kräver skriftväxling, bevisning och förhandling, oavsett hur stort skadeståndet blir. I de 72 domarna tillerkände Arbetsdomstolen dessutom i median hälften av det yrkade skadeståndet.

Den som begär mycket och får lite kan räknas som förlorare. Enligt 18 kap. 4 § kan kostnaderna kvittas eller jämkas när parterna vinner ömsom, men den som bara förlorat något av ringa betydelse kan få full ersättning. Arbetstvistlagen har också en ventil: enligt 5 kap. 2 § kan vardera parten få bära sin kostnad om förloraren hade skälig anledning att få tvisten prövad. Att vardera parten fick bära sin egen kostnad, oavsett grund, var ändå ovanligt: 20 av 253 A-mål med kostnadsbeslut, 7,9 procent.

Det här vet vi inte

Mätningen gäller 398 avgöranden med fulltext i Lexifis databas, inte Arbetsdomstolens samtliga, och säger inget om vad en vanlig arbetstvist kostar. Tvister som förlikas eller aldrig når domstol ingår inte. Beloppen är nominella, och bara ersättningen till motparten är mätt. Det egna ombudet kommer ovanpå.

Metod: 398 avgöranden från Arbetsdomstolen med fulltext i Lexifis databas (287 A-mål, 111 B-mål), 2015-01-14 till 2026-09-09. Kostnadsbesluten lästes ur Arbetsdomstolens eget domslut, inte ur parternas yrkanden eller bilagda tingsrättsdomar; skadestånden handkodades ur domslutet i 92 A-mål. Två blinda slumpurval, sammanlagt 100 avgöranden, gav rätt betalare i 100 av 100 och rätt belopp i 98 av 100 före rättelse, 100 av 100 efter. Underlaget är domstolens publicerade avgöranden. Så räknar vi.