Skattebetalaren fick helt rätt i 65 av 124 ordinarie skattemål i HFD
Skillnaden mellan sidorna är stor. I 65 av de 124 målen fick den enskilda parten helt rätt, 52,4 procent. Skatteverket fick helt rätt i 39, 31,5 procent. Resten slutade med delvis bifall eller med att målet skickades tillbaka utan avgörande i sak.
I det större urvalet med 295 mål där Skatteverket var part, inklusive förhandsbesked, överklagade verket självt i 119. Där fick verket helt rätt i 38. Det är ett annat urval än de 124 ordinarie skattemålen.
Det här är inte vardagens skattetvister. Det är mål som domstolen har publicerat som prejudikat, alltså vägledande avgöranden. Enligt domstol.se får Högsta förvaltningsdomstolen in cirka 7 000 mål om året, och bara 1–2 procent får prövningstillstånd. Ordinarie skattemål betyder här mål med Skatteverket som part som varken gäller förhandsbesked eller namn och folkbokföring, i huvudsak mål om beskattning. Helt rätt betyder här att domstolens eget domslut gav parten rätt i själva sakfrågan. Kostnadsersättning räknas inte med, och inte heller att målet lämnas tillbaka för fortsatt handläggning när domstolen har avgjort själva frågan.
Vad säger statistiken
Skatteverkets andel helt rätt i de ordinarie skattemålen, 31,5 procent, har ett konfidensintervall på 23,9–40,1 procent. Räknat på alla 295 mål där Skatteverket var part fick den enskilda parten helt rätt i 48,8 procent och Skatteverket i 42,7 procent.
Över hela materialet jämnar det ut sig. I 613 publicerade avgöranden där en myndighet, kommun eller region stod mot en enskild person eller ett företag fick det allmänna helt rätt i 44,7 procent (40,8–48,7) och den enskilda parten i 44,4 procent (40,5–48,3). Det allmänna vinner alltså inte oftare än den enskilde i prejudikaten.
Förhandsbeskeden är 159 mål där Skatterättsnämnden i förväg har besvarat en fråga om beskattning och beskedet har överklagats direkt till domstolen. Där fick den som överklagade helt rätt i knappt tre fall av tio, oavsett om det var Skatteverket eller den skattskyldige.
Hur ofta vinner Skatteverket när verket själv överklagar?
I det större urvalet, inklusive förhandsbesked, fick verket helt rätt i 38 av 119 egna överklaganden, 31,9 procent. Över hela materialet gjorde det ingen tydlig skillnad vem som överklagade. Myndigheten fick helt rätt i 120 av 297 mål där den själv klagade, den enskilde i 117 av 304 (p = 0,63).
Försäkringskassan var själv klagande i 64 av sina 81 mål, oftast efter att kammarrätten gått myndigheten emot. Försäkringskassan fick helt rätt i 49,4 procent av målen och den enskilde i 42,0 procent. Kommuner och regioner fick helt rätt i 49,4 procent av sina 89 mål, den enskilde i 37,1 procent.
Varför det ser ut så visar inte mätningen. En möjlig förklaring är att en myndighet ibland överklagar för att få en oklar rättsfråga avgjord. En annan är att domstolen väljer mål där utgången är osäker för båda sidor.
Vad betyder prejudikaten för den som tvistar med en myndighet?
Att myndigheten överklagar betyder inte att den får rätt. Den som överklagade fick helt rätt i ungefär fyra fall av tio i materialet som helhet, oavsett vem det var. En myndighetsförlust i Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat är ungefär lika vanlig som en myndighetsvinst.
Det här vet vi inte
Mätningen säger inget om hur ofta enskilda vinner i förvaltningsrätt och kammarrätt. Den belägger heller ingen trend: det allmännas andel helt rätt var 50,2 procent 2015–2019 och 39,7 procent 2020–2026, men skiftet består till stor del av fler återförvisningar och är ett statistiskt gränsfall. Databasen saknar enstaka referat som domstolen har publicerat, eftersom den bara rymmer ett avgörande per målnummer och samma mål ibland har fått två referat. Inget av de saknade referaten hade ingått bland de 124 ordinarie skattemålen. Någon jämförelse med domstolens egen förteckning har inte gjorts.
Metod: 613 slutliga avgöranden i 580 referat från Högsta förvaltningsdomstolen, avgörandedatum 2015-01-08 till 2026-06-23, ur Domstolsverkets rättspraxisdatabas, där det allmänna stod mot en enskild person eller ett företag och parterna var oense. Utfallet lästes ur domstolens eget domslut, aldrig ur underinstansernas. Klassificeringen kontrollerades mot handläsning av slumpvis dragna avgöranden, både bland dem som räknades med och bland dem som föll utanför; i det avslutande blinda urvalet av medräknade avgöranden stämde 58 av 60. Underlaget är domstolens publicerade avgöranden, med enstaka undantag som redovisas under Det här vet vi inte. Så räknar vi.