En enda röst avgjorde 187 prejudikat i Högsta domstolen på 26 år
Låttexten handlade om en polis. Frågan var om den var ett straffbart hot mot tjänsteman. Hovrätten dömde. Högsta domstolen friade, med rösterna 3–2. Två justitieråd ville fastställa hovrättens fällande dom.
Målet är B 6101-19, ”Raplåten”, som avgjordes den 31 mars 2021. Det är ett av 187 prejudikat där en enda röst avgjorde.
Ett prejudikat kan enligt domstol.se få betydelse som vägledning för hur liknande fall ska bedömas av domstolarna framöver. Rösterna ändrar inte avgörandets ställning. Vid omröstning gäller den mening som mer än hälften av ledamöterna står bakom (rättegångsbalken 16 kap. 3 § och 29 kap. 3 §), så ett avgörande med 3–2 är domstolens avgörande precis som ett enhälligt. Ett prejudikat prövas normalt av fem justitieråd.
En skiljaktig mening är en domares redovisade avvikande uppfattning. Här räknas bara oenighet om utgången, inte andra skäl för samma resultat. Läs mer om skillnaden mellan domskäl och domslut.
Vad säger statistiken
I 2 504 publicerade prejudikat från Högsta domstolen 2000–2025 i Lexifis databas röstade minst ett justitieråd för en annan utgång i 366 avgöranden, 14,6 procent (konfidensintervall 13,3–16,1). Det är vart sjunde prejudikat.
I 187 av dem, 7,5 procent av samtliga (6,5–8,6), hade majoriteten bara en rösts övervikt. Av de 366 oeniga slutade 186 med 3–2 och 173 med 4–1. De återstående sju avgjordes av sju eller fler ledamöter, ett av dem med 4–3. Bland de oeniga avgörandena är andelen med en rösts övervikt alltså 51,1 procent (46,0–56,2).
Oenigheten var högre 2000–2004, 19,5 procent, och har sedan 2005 legat kring 13 procent utan trend. Andelen med en rösts övervikt har ingen trend alls. 2020–2025 var 71 av 540 prejudikat oeniga och 39 avgjordes med en rösts övervikt.
Hur ofta avgörs brottmål med 3–2 i Högsta domstolen?
Brottmålen är mest splittrade. Av 653 brottmålsprejudikat var 130 oeniga om utgången, 19,9 procent (17,0–23,1). Det är vart femte. 73 avgjordes 3–2, 11,2 procent (9,0–13,8), alltså vart nionde brottmålsprejudikat. Oenig omfattar även den som bara ville ha en annan påföljd.
I tvistemålen var 14,2 procent oeniga och 7,0 procent avgjordes med en rösts övervikt. I övriga mål, främst beslut, var andelarna 11,8 och 5,5 procent.
Varför brottmålen skiljer ut sig visar inte mätningen. En möjlig förklaring är att brottmål oftare rymmer flera frågor som avgörs var för sig, som skuld och påföljd. En annan är att de brottmål som får prövningstillstånd oftare gäller gränsdragningar med två rimliga svar.
Siffrorna gäller bara oenighet om själva utgången. Justitieråd som bara ville ha andra skäl för samma utgång (111 prejudikat) eller som skrev ett tillägg (134) räknas inte.
Det här vet vi inte
Mätningen säger inget om avgörandenas kvalitet. Högsta domstolen tar främst upp frågor där rättsläget är oklart, och en öppet redovisad skiljaktig mening är en del av hur prejudikat bildas, inte ett tecken på att avgörandet är fel.
Databasen har bara delvis stämts av mot domstolens egen statistik. Att 2024 har färre prejudikat än andra år stämmer med Högsta domstolens verksamhetsberättelse (domstol.se), som anger 72 det året. Gränsen mellan oenighet om utgången och om motiveringen är i enstaka fall en bedömningsfråga.
Metod: 2 504 unika avgöranden från Högsta domstolen 2000–2025 i Lexifis databas, i huvudsak NJA-referat ur Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Rättens storlek och varje ledamots ställning lästes ur domstolens egen rubrikrad och de särskilda yttrandena, aldrig ur underinstanserna. Alla 378 avgöranden som flaggats för oenighet i utgången handlästes, liksom alla med enbart motiveringsskiljaktighet eller tillägg; i ett slumpurval om 104 avgöranden stämde etiketterna med handläsningen i 104 av 104. Samma analytiker byggde och kontrollerade klassificeringen. Underlaget är domstolens publicerade avgöranden. Så räknar vi.